MÖT MIN VALPKÖPARE – TOVE MED GREIS WORKING INDY

I min serie Intervjuer med valpköpare får ni möta några av mina fantastiska valpköpare och deras Greis Working-hundar. Denna gång möter vi Tove och hennes Border Collie Greis Working Indy (My x Kiitos), som delar med sig av sin resa tillsammans. Tillsammans tävlat de framgångsrikt i bl.a. Lydnad.

OM DIG OCH HUNDLIVET FÖRE DIN GREIS WORKING
​Kort presentation – vem är du och vilka hundar har du idag?
Jag heter Tove, är inbiten hundnörd som idag har fyra border collie grabbar. Greis Working Indy är 3 år och tävlar främst tävlingslydnad men även lite rally och har vallat en del.

Har du haft hund före din Greis Working? 
(Berätta gärna om vilken/vilka raser du haft och hur ditt hundintresse började)
Är inte uppväxt med hund i familjen och kunde ingenting när jag började. Jag ville nog inget hellre än att ha en egen hund som liten- men växte upp i en kattfamilj, haha. Så jag var över 20 när jag skaffade min första hund. Visste att jag ville ha en arbetande ras då jag alltid fascinerats över hundar som avlats fram mot att fungera optimalt i ett visst sammanhang. Funderade på border collie, men alla avrådde från att skaffa en sån som första hund och valet föll istället på en Gordon setter och sedan ytterligare en. I ärlighetens namn hade det nog varit betydligt enklare med en bc, men jag lärde mig otroligt mycket och är tacksam över hur de tvingade mig att utvecklas och hitta mitt sätt att träna hund. Jag gillar den kreativa processen och med en självständig hundras fick jag verkligen tänka utanför boxen redan innan jag var inne i den. Vi tränade allt ifrån jakt till nosework och rallylydnad. Tillslut skaffade jag mig en bc, Kian, som tyvärr var en riktig otursfågel. Han hann med en operation, en utslagen tand och fick epilepsi innan han ens fyllt 1. Men vi fick många bra år, fick ta bort honom när han var sju år pga. ep. Träningsmässigt var han dock helt otrolig. Han älskade att träna med mig och var en sån talang på det mesta, framförallt i lydnaden. Vi hade så roligt när vi tränade. Eftersom han hade en hel del rädslor och svårigheter i vardagen blev det också vår frizon. Han var verkligen allt bra och allt dåligt man kan få med rasen, på samma gång. Och jag var väll fast kan man säga, har svårt att tänka mig något annat än en vallhund idag. Har vallat mer eller mindre med alla mina bc och det är också något jag vill bli en bättre tränare i framöver. Just nu består flocken av Kai och Indy, som är mina tävlingshundar, och Qid och Oj, som är på tillväxt.

​Hur länge har du varit aktiv inom hundvärlden? 
(Har du tränat och tävlat eller haft andra hundrelaterade mål tidigare?)
Sedan min första hund. Började gå kurser både på brukshundsklubben och hos andra, utbildat mig till instruktör och resurshundsförare, tävlat ganska mycket och är idag aktiv funktionär inom SBK och håller en del kurser. Har tävlat och tränat med samtliga hundar.
​
Vad har varit viktigt för dig i valet av en ny hund?
Lite olika faktiskt. Efter Kian var det väldigt viktigt att nästa bc var stabil i huvudet och inte hade mycket ep i linjerna. Kai är kanske inte någon fräsig border collie men han är den snällaste och coolaste jag vet :) När det var dags för en ny hund visste jag att jag ville ha ”lite mer” men skulle ändå säga att jag alla gånger väljer mentalitet och stadighet före något annat. Jag tränar också ganska poppigt och vill inte ha hundar som har lätt till stress. Jag tar också hellre en valp ur en kull jag verkligen gillar än ”för att det passar just nu”.

VARFÖR GREIS WORKING?
​Hur kom det sig att du valde just Kennel Greis Working?
När jag såg att Frida planerade kullen visste jag direkt att jag ville ha en hane ur den. Jag var egentligen inte riktigt ute och letade valp, men ja, det här var precis vad jag ville ha! Jag hade bra koll på båda sidor av stamtavlan och kunde tänka mig lite vad det skulle bli för typ av hund, har hört gott om kenneln och träffat släktingar som jag gillat. Jag ville ha en hund främst till tävlingslydnad. Indy är också i mångt och mycket precis vad jag hoppats på!
​
Hur kändes det när du fick beskedet att du skulle få köpa en valp från mig?
Jag blev jätteglad! Började nog gråta till och med- det kändes så spännande och självklart på samma gång.

Fanns det några tvivel eller funderingar innan du bestämde dig?
​Nej, inte alls.

LIVET MED DIN GREIS WORKING
​Vad hade du för mål eller drömmar med din valp i början? 
Träna och tävla lydnad, kunna gå Vp, ha en rolig vardag. Tycker det är svårt att sätta stora mål med en liten valp, såklart jag har en bild av vart jag kanske vill men först och främst vill man lära känna individen och hitta en trygghet ihop och en fin grund i träningen, så får man se vart det leder.

Hur har er resa tillsammans varit hittills?
Höga toppar och djupa dalar? När Indy var ett halvår opererades han för dubbelsidig OCD strax innan jul. Det var en lång, dyr och jobbig resa att göra med en valp, hans vart ganska illa med osäker prognos men la hela mitt liv på rehab och noggrann vila under ett halvår. Vi växte dock ihop, han litade på mig genom allt och fast han verkligen inte förstod varför saker var som de var kände jag alltid att han visste att jag ville hans bästa. Sen började vi sakta trappa upp och jag var livrädd att han skulle gå sönder i början… men i samråd med ortopeden efter uppföljande röntgen och avklarad rehab sa vi att vi kör på. Hellre en något kortare liv än ett med begränsningar. Idag visar han inga symptom, jag är noggrann med fys och uppvärmning men det är jag å andra sidan med de andra hundarna också. Jag älskar den här hunden något otroligt, han är min skugga och vi har trots den trista starten redan hunnit med väldigt mycket! Han är en fantastisk kompis i både vardag och träning.

Vad tycker du utmärker just din hund?
Jag kommer nog aldrig få en så optimal lydnadshund igen. Han har mycket gratis, väldigt balanserad och kan få från explosiv till stadig i både kropp och huvud. Älskar belöningar men viktigast är jobbet, att få fortsätta. Han jobbar hela tiden med mig och vill verkligen göra rätt, är påverkansbar i träning och suger snabbt åt sig nya kunskaper. Han är barnslig, clownig & busig men går lätt över till att bli en seriös arbetsnarkoman. Han är killen som gärna jobbar över men inte missar festen! Han är en fantastiskt fin lydnadshund, kan inte lovorda honom nog. Jag har också fyra vuxna okastrerade hanar som aldrig tjafsar utan genuint trivs ihop, det är något jag verkligen uppskattar!

Har du något särskilt minne eller höjdpunkt du vill dela med dig av?
När jag hämtade Indy och vi tittade på varandra och jag bara visste att det var menat att bli vi. Lite chrinchy men så var det <3 När vi fick besked att vi kom med i talangtruppen i lydnad, det kändes overkligt. Både han och jag växte väldigt mycket med det och är så tacksam för all bra träning och grymma ekipage vi lärt känna. Och när vi gick in på vårt första SM och de spelade vår låt och jag genuint bara var så stolt över att vi tagit oss dit tillsammans!

Varför valde du att hålla på med just den/de grenar du tränar/tävlar i idag?
Jag gillar nog det lite fyrkantiga där jag kan ha en målbild att sträva emot, samtidigt som man kan vara väldigt kreativ i sin träning. Jag har inte heller något stort träningsgäng och då är det en fördel om man kan träna mycket själv. Balansen mellan stadga, fokus och fart, detaljer samtidigt som man ska få till helheten. Stor variation i momenten och mycket att träna på! Har inte heller uppfattningen att lydnaden egentligen är så strikt och petig, man har möjlighet att utgå från det man har och vart man vill utan att tumma på glädjen- vi kör iaf vårt race och har kul och det har ju ändå räckt ganska långt.

Vad har varit din största utmaning med hunden hittills – och hur har du tagit dig igenom det? 
Skulle nog säga att det är att han har en del mentala låsningar i lydnaden som vi fått jobba med , och lite väl mycket ”will to stay out of trouble” (eller will to please om man hellre säger så). Indy är en förarvek och känslig kille, jag upplever det eg inte som ett problem utan något jag får anpassa mig utefter (inga fel i träningen tex, jag får hellre låtsas att det blev rätt🤣)- men om man inte är van att träna med lite silkesvantar på hade det nog kunnat bli jobbigt för både hund och förare. Och det kräver att jag tänker till. Självförtroende går först alla gånger i träning! Och i vardagen är det också det, att han är så otroligt mån om att göra rätt även om egentligen oviktig saker. Han läser in mycket av miljöer och situationer på gott och ont. Samtidigt gör det att han är en enkel hund att leva med och där det ibland känns som vi läser varandras tankar.

Vad tycker du att man ska tänka på när man börjar med just din gren?
Grunda ordentligt och lär känna varandra i träningen! Åk och titta på tävlingar och gå kurs för någon du tycker är inspirerande. Hitta din målbild och jobba mot den. Skulle säga att man tjänar på att tänka till runt aktivitetsnivå (gas/broms) och känsla även i den tidiga träningen, hitta sätt att kommunicera runt det med din hund. Det är lätt att dra upp en ung bc men ha inte för bråttom, ta det lite försiktigt med att gasa på- det finns mycket viktigare saker än att springa fort i lydnaden! Våga testa- Och glöm inte ha kul!

BLICKEN MOT FRAMTIDEN
Vad ser du mest fram emot i framtiden tillsammans med din hund?
​Jag längtar redan till nästa träningspass xD, Men hoppas att vi får många friska och skadefria år ihop, och ett riktigt roligt SM 2026!

​Tack Tove för att du delat med dig – och stort lycka till i framtiden! ​​